I torsdags åkte jag och Lilleman redan till mamma på eftermiddagen och åt middag här eftersom att det var en del hemska saker som hände redan på torsdagsmorgonen, fyfan! Kan fortfarande inte smälta det, gråter både inombords och utvändigt när jag tänker på det, alltså tänkt ett samtal räddade livet på människan, ett enda samtal efter hundra andra fel samtal! Att se en människa förstörd och riktigt sjuk och dålig gör riktigt ont i hjärtat, det var precis som någon skar en kniv i hjärtat på dig hela tiden, alltså mina tankar snurrar runt i huvudet än idag och då är det typ såhär: " tänk om man inte hade reagerat som man gjorde, då hade det varit försent för människans liv nu." Och få det beskedet tidigt på morgonkvisten när personen hade kommit in med ambulansen och blivit snabbt undersök att om man inte hade ringt då man ringde så hade personen inte varit i livet hos en mer.

klarade inte ens av att vara ensam för då tänkte jag på det hela tiden så hörde faktiskt med mamma och dom om man fick sova hemma hos dom den natten för orkade helt ärligt inte vara själv för var så ledsen och krossad, så vi har sovit här ute sen i torsdags kväll!

Blev ledig av praktik både i torsdags och i fredags eftersom har hänt en hel del stora saker för att få bli ledig sådär, morgonen bestod utav att mamma hade Zander medans jag åkte in till sjukhuset för att bara få vara där inne och ett stöd för en av de närmaste människorna som finns i mitt liv höll på att gå bort i torsdags om personen inte hade fått hjälp då personen skulle få det så hade personen mist livet på bara några få timmar. Helt sjukt, var där redan där inne i torsdags runda med och då slutade det med att jag började gråta när jag stack där ifrån, fyfan aldrig mer! Vill aldrig se personen så dålig igen, aldrig någonsin vill inte se någon vara så dålig.. Som tur är personen på bättringsvägar och har äntligen fått rätt vård efter många om men så fick personen rätt hjälp!

ÄNTLIGEN!!